varför vet jag inte

Jag skäms att jag visade mig svag inför dig.
Att jag blottde mitt innersta utan att jag kunde stoppa det.
Jag minns att jag grät, men jag vet inte varför...

Ni vet den där känslan man får när man får veta att någon tycker om en. Att personen inte bara tycker du är en dryg idiot. Utan att bakom alla konstiga ord och skratt finns en vänskap som man inte trodde fanns. Att du var en av dem underbara som fanns där för min när jag kom i en svacka. Att du bara satt där med mig. Tack Kjell!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0