Det är inte utan en viss rädsla och en massa ångest jag skriver detta. Rädsla över att saker och ting inte ska bli som man tänkt sig.

Mitt mål här i livet idag är att bli krögare. Jag vill öppna minst en restaurang, som ska ligga i Stockholm. Jag vill känna att jag ger människor någonting och kan sprida lite glädje. Att folk känner sig nöjda efter ett besök hos mig. Jag ska även vara med och tävla i årets kock minst en gång, med hopp om vinst såklart!

Men kanske min största önskan och vilja är att kunna sprida lite glädje som person. Att bli ihågkommen som just den där Alice; hon var värd att älska.